tycker nästan lite synd om mig själv...är dock inte lika blind idag men hostig däremot...och det är sån där hosta som gör så ont i bröstet så man bara vill dö...och på tal om att vilja dö. Blev väckt av en på tok alldeles för hurtig telefon försäljare som tyckte att tvättex(eller hur det stavas) Var guds gåva till tvätt maskinen.

Hon pratade som om hon kände mig och använda mitt namn och orden "eller huuuur" alldeles för ofta så min enda tanke genom hela samtalet var att dunka mitt eget huvud mot betong väggen! försökte tappert förklara att det får va hur bra det vill men jag är inte intresserad...men det gick nog helt enkelt inte in. så jag lyckades förhala eländet genom att skylla på att jag va tvungen att prata med Mattias först...så nu ska Babbel tanten (som förövrigt också hette Emma) ringa i morron igen....hoppas hon ringer då jag är på lassa så jag inte kan svara.

För vi åker ju till Umeå i morron, tanken va att jag skulle åka själv med Rasmus men eftersom jag är förkyld och så jäklarns ljuskänslig så får Mattias vackert skjussa ner mig. Ska kolla höfterna...dom skulle göra nått så mysigt som att fästa elektroder och ge mig små stötar (!!!!) och sen Sticka mig med en nål-elektrod eller nått sånt i MUSKELN, låter mysigt, eller huuuur?! :P Nä ska bli skönt å göra bort det..men det är verkligen inget jag längtar efter...får försöka tänka positivt istället och trösta mig själv med att vi får träffa Emma en stund i alla fall :P Tänkte lämna bort Rasmus med henne så Mattias kan följa med in :)